JZS.

Jag har sagt det förut, men du trodde mig inte.
Detta är ett virtuellt antecknigsblock.
Det vill jag kalla det, men antar attt inte är det.
Någon slags mening med att slänga upp några rader här lite då och då är det väl ändå.
Annars hade jag väl inte gjort det.

Varenda inlägg är olik det andra nu. Det är inte lika vackert längre.
Mer hest och min röst krackelerar.
Mer skevt och mina händer eskalerar.
I något som vi inte vet vad.

Hanna, detta är trots allt mitt virtuella anteckningsblock.

En anteckningsblogg, helt enkelt, utan någon som helst aning om vad som händer i nästa ordföljd...


Gör som Birro säger... Fortsätter skriva, ser vad som händer.

Eftersom det enda rum jag vill var i just nu är låst sitter jag istället så mjukt jag bara kan på en stol i ett annat rum och läser en bok. På senare tid har böcker blivit något viktigt.

Det enda jag har tuggat i mig har varit magasin och dagstidningar men nu börjar romaner, pocket och handböcker fylla min tid lite mer än vanligt och jag känner liksom ingen stress över det längre.

Birro säger att man måste skriva och skriva igen och skriva mer och bara skriva sånt som inte är viktigt och skriva så som det låter och skriva bara skriva och skriva för att man vill.
Man behöver ingen punchline, ändamål eller vettig förklaring till det man just har fingrat ner.

Mitt i natten känns allt som en dröm.
Jag är vaken och inte riktigt frisk
ska sova nu men kan inte sluta titta på foton
och läsa sånt du skriver

Jag vill att plusgraderna ska bli ännu fler på mätaren och smälta bort all is
som hindrar en från att gå
Jag vill att värmen ska vara här, bära shorts, cykla med dig på Frösjövägen
springa i vattnet och se dig i ljusblå bikini.

Allt låter så långt bort och pretentiöst och overkligt
men det är det jag verkligen vill.

Jag klättrar i berg för dig med
och vill klättra i berg med dig och vandra i skogen
leta fynd i gamla husgrunder och titta på när solen sakta glider ner bakom Halleberg.

Det är inte slut än.
Men ändå.
Sex minuter kvar av ordinarie tid.
Det känns som en dröm.
Om de ändå bara kan hålla igen bakåt de sista minutrarna!

Imorgon kommer morgontidningen skrika av glädje
och idrottslärarna kommer gå på tår och skratta mer än vanligt
och invånarna kanske kan känna sig lite mer lugna.
En kvarts miljon är mycket pengar, ibland är det värt nästan varenda krona.

Förra säsongen blev det också en femetta,
men i år går det till de blåvita älgarna istället för
till bortalaget.

Varför är man post-subfebril, när man egentligen borde stå och sjunga
"... åh, gamla fina Wenersborg..." tillsammans med klacken...
En femtvåa nu dock... Men det är lugnt!

och du vet att du är den jag håller kär och den jag håller vid och den jag saknar och den jag älskar.

Hiroshima bombing tonight; Nagasaki tomorrow
The innocent japs lay dead on floor and the allies will win this second world war
Today we have weapons and guns; not as cold as it were for the huns
The muslims called it jihad, as they were slaugthered in the desert mud
Now we are dead as Dillinger
Cannot afford the girl; that suffered and gave her soul for her house blown to big black hole

They fought for their religion too, but we fight for nothing...

Many years ago, we started fighting
Didn't we know then what we know now
Oh, we are still dumb

We conquered each others for the land of our mothers
Bonaparte, Cortez and Churchill; it wasn't their will
We still kill

Minus tretton gör inget.
Man bara åker ändå.
Hade man aldrig nämnt det hade man aldrig tänk på det.
Nu låter vi psyket kyla ner oss istället för kylan.
Låt kylan kyla ner istället.
Spatsera in i varmare rum, njuta varma örter i varmt varmvatten, värma mig med dig bland varma väggar, vilja värma dig från onsdag till fredag men då värmer du dig nån annanstans istället.

Du är liksom som en värmeväxlare. Som att gå genom dig eller bara vara med dig; ger värme.

Tur att du inte är som en fabriksbyggd värmeväxlare. För de måste man montera, lyfta med travers, hänga plåt i, dra ihop med domkraft, på med bultar, spänna åt, fixa skruvhål, sätta fast lock, vrida på vattnet, reglera, inspektera, grönmärka, packa ihop, utlämna. Blir det fel nånstans på vägen är det bara att börja om. Från början.
Detta var sommaren i M2. Det var tightening bolt, travers, L-plåt, H-plåt, titanplåt, jävligt dyr plåt, det var maskinen Bosse, det var kafferast och ciggrast och tatueringsjämförelse, det var manlighet och kvinnlighet och ingen ledighet, det var tidiga morgnar och sena kvällar, det var bearnaisesås och gemenskap, stålhätteskor och skyddshandskar och öronproppar och armskydd och rejäla brallor, knivar, hammare, nubb, skyltar, plastlock, klistermärken, pallar, EU-pallar, betonggolv, övertid, extratid, dötid, slötid, arbetstid, sätt i nyckeln och vrid, ta moppen hem och sova, dock ingen frid. För dagen därefter började det om igen- livet på Holmängen och dess stora fabrik.

Det är tur att du är en mänsklig växlare. En riktig värmeväxlare.
Förut var jag kall i luftstrupen, nu är den hes. Det är du som bränner.
Fortsätt med det.


Tänt var det här! Vad är det som har hänt? Denna tragik är från vapnet sänt?
Hans huvud är helt omvänt!

Dom jävlarna ska skjutas.
Dom fiskarna ska lutas.
Dom bankmännen ska mutas.
Dom ryggarna ska kutas.
Dom vägarna ska rutas.
Dom läpparna ska putas.
Dom bilarna ska tutas.


Flaco con gafas o hombre con bigote?

Krocken. Man dör.
Bilen. Fortsätter åka i samma hastighet.
Mänskan. Är den samma fast annorlunda.
Dör du sen igen. Åker man tillbaka en dimension.
Post-glöggkväll. Givande bilturer och smarta drag.
Los Casanovas. Fixar liksom världens hypotes.
Hypotesen. Så är den.
Det är den smartaste filosofin någonsin.
Att man inte tänkt på den tidigare.
Kirkegaard borde ju insett.
Grünewald borde målat något.
Kaffebönan är röd innan den blir svart och sen rostas och sen blir den förd och sen blir den mald och sen blir den varm och sen kaffe och jag blir förförd. Skakad, inte rörd. Eller störd.
Kim Larsen versus Sanne Salomonsen.
2 kilo salt versus 200 kilo salt.
Killarna versus tjejerna versus blandning.
Aldrig mer poetiskt. Alltid fortsätta dada, surra, ruta, ge intryck och uttryck. Det finns inget att tänka på.
Man behöver inte känna surrealismen för att använda den. Man bara gör.



[nu ska jag sjruva ytab att rturra oå tabngfenterna,. flrsråe ni nåfor C DERT JAGF SKRIVER?
jag fortstääter. i swn duL ULKCWENA APÅE, Eakr ixh idleakexäkxj hB GÅPE,
DETTA BALLAR NU. CI SAWA-]


"Det blir inget med det."

Ända sen början har det gått utför.
Vi kan inte sakta ner nu
Hur vi än gör, kommer jorden gå under.
Och det är snart.
Bakterier blir mer toleranta, växthusgaserna fler, folk mördas.

Både människan och jorden går under snart.
Vi ska vårda världen som en människa. Men hur vårdas människor?

Varför tror jag att världen ska gå under?
På grund av allt det här.
Om femtio år är allt mörkt och jorden är en dystopi.
Och vi som drömde om paradiset.
Vi skaffar bara större bilar, större hus och byggnader, större företag.

Fast att vi kämpar med miljömärkning, rättvisemärkt, ekologiskt, miljövänligt, regler.
Alla bryr sig men ändå gör vi inget åt saken.
Som en vän sa till mig. Jag är vegetarian och vi firar inte jul. Jag är emot det här med överkonsumtion och alla bara handlar hela tiden.

Första: vi skiter i det.
Andra: vi bryr oss mer än vi gör.
Tredje: allt blir bara varmare och det lurar jorden; snart är den kall.

 

Utkast till en debattartikel på engelska. Hur ska jag ta ställning till det här. Vad ska jag angripa och försvara.
Jag kommer byta ämne i slutändan. Så blir det.

För vi vill ju mer än vi kan och gör, det är ju uppenbart.
Låt marken vi står på bli lika gungande, fallande och sjunkande som Titanic fö nittioåtta år sen.

Snart är det vi själva som spelar avslutningssonaten och ni minns ju att det började som en skakning på nedre däck. Den skakningen sattes igång för länge sedan och tremolot har nu övergått i diminuendo...

 

Den kalle natta

Markens ljus skimrade idag och sken upp Wenersborg
på ett annorlunda sätt. Idag var det inte mörkt ute; det var mer en mix av gråskalor.
Man såg Mordor lysa igenom borta vid Wassbotn och Wenerns mest sydliga punkt var som en stor vit plan.
Det enda som skiljde den var farleden för de som ska passera Karls Grav.

Mörkertid, när man följer Fru Elisabeths Promenad, tror man dels att man är en poet och en celebritet.
Broarna mellan gruset och korset mot viken och vågen mot stenen och båten i isen och lyktan mot marken.
Morgontid, när man följer samma promenad, känns det ännu mer.
Dimman över bukten och funkishuset i en slags horisont och skogen på andra sidan och tåget som far.
Det är inte vackert heller, det är.

Ordet lyx ska inte få finnas.


"God is always on our side, cause we invented him." -David Sandström

Du är som snus.
Du ger mig ständiga rus.
Du smakar kryddigt och finns nära mina läppar.

Du är som cigg.
Du ryker av hetta och din doft stannar kvar i mina kläder.
Du glöder och under kall vinter blåser det förbannat starkt
så det är svårt att hålla fast dig.
Men du vill liksom inte slockna.

Du är som socker.
Något jag behöver varje dag för att fylla mina dos
och ge energi.

Du är som kaffe.
Något jag längtar till
och när jag insveper dig blir jag varm och hel igen.


Ditt foto

Vi är så taggade.
Fuck. Vi är farliga.
Vi kan dö när som helst.
En kopp kaffi, lite snus och snö skapar manlig glädje
och farliga turer.
Herregud. Lordsatan.

Man dör om röker,
man dör i vilket fall.


Felix Prix!

Behöver aldrig mer sakna.
Behöver aldrig mer längta.
Men behöver finnas till.

Tänker aldrig förlora.
Tänker aldrig vinna heller.
Men tänker spela lika.

Säger aldrig något.
Säger hela tiden något.
Men säger inget som skall tolkas
varken rätt eller fel.

Kaffe trycker mina ögon ut igen.
Kaffe fixar hjärnan från moll till dur.
Men kaffe förgör en i slutändan
inte för dryckens abstinensberoendeframkallning
utan för dess pris.

Linser gör allt suddigt
skapar omvärlden i ett oklart perspektiv
en synvinkel som från ett annat liv.

VILL LIKSOM skriva mer
TILL TYP alla och till fler!
CHILL BARA om det sker.
EPIC JÄZZ när man tittar ner, ser man mer, vad som sker, hon som ger, allt sker, hon bara ler, oh my dear, vill ha mer!

Våra läppar dras till varann
allt inom mig dras till dig eftersom jag är man
låter texter försöka men du kan
saliven rann, elden brann
etern försvann, kärleken är sann
vi vann

Magen dunkar, hungrar, slår
för både mat och sömn
men mest för att det finns något där inne som dras
till dig
som en magnet.


Älskog i en älgskog

Jag har länge tyckt att de döva borde höra.
Att de stumma borde ljuga.
Att de blinda skulle kunna blinka.
De halta skulle vara hela.
Man ska inte reta de som är feta.
Eller genom frestelser de tjocka locka.
Låta de blyga fortsätta smyga.
Och att de utåtriktade blir mer enkelriktade.

Låta de fattiga vara rika.
Och de ensamma känna lika.
Vilja ha monster in i nya mönster.
Och få de ljusskygga att kika genom fönster.

Födas in i en värld dominerad av tystnad. Där ingen och alla varken talar eller hör.
Känner vibration i en enda tom civilisation.
Inte kunna se, vill man det?



Det finns för få döva. Tänk att va som dom.

ge mig tretakt
ge mig all makt jag kan få

ge mig en pakt
ta all makt

du kan så denna jord
fylld av vrede, krig och mord
få den här ifrån
så den återuppstår

få något sagt
ta all makt

ge mig bas, ge mig dig



allt kallas ödesmarken
vi går som aporna; med händerna på marken

och kvalster under huden
som insekter under barken
är män på bergen
som fegisar, mattanter, slagverkare, alkoholister, hundar, kungar, frälsare, undersåtar, jägare, handlare, bröder, programledare, mattelärare, sjuka, botade, friska, dalmasar, valrossar, benknäckare, nördar, såna som springer för livet, unika, normala, vanliga, utstötta, oväntade, överraskade, chockade, vänta lite, nu fortsätter inget, som människor är djur i bur på en himlahiord fylld av natur, dag som natt, i ur och skur, telefonlur, busskur, betongmur, g-dur, mjölk som är sur, som ren är pur, men hur?
som kvinnor i kjol
som glasögonormar bländade av sol
alla vill till himlen
men men men
det kan vänta till sen
alla vill ha mer
så som lucifer
han varken ger
eller ler
han bara ser
att vi är så mycket mindre än vi trott.

Tretton brukar vara ett oturstal.
Kineserna bygger inte ens våningar på det planet.
Om två minuter är det inte elfte längre.
Tolfte är då kommen. Men ni är tretton.
Inte oturliga, bringer tur.

När allting väl smälter är det halare.
När allting väl brister är det redan dött lopp.
När allting väl är ute finns där ändå inget hopp.
Den kyla och is försvinner då ur din kropp.
Skogarna brinna ej; eldslandet ännu kalare.


"Schizofren ensamvarg gruppvåldtog sig själv" - Jesper Waldersten

- Vilken fin second hand-butik du har!
- Det är inte second hand.

Allting är så fint ute nu...
Men snön förstör.
Jag vill ignorera den, förstöra den, få bort den.
Vit kall massa som ingen vill ha, utom barnen på dagis som mamma sa.

Jorden är snart wasteland och inga hästar kommer finnas.
Alla rävar kommer vara borta. Endast en falk kommer flyga.
Ett krig kommer rasa mellan oss och fienden och det kommer uthärdas i femtusen långa år.
Och då är det bara halveringstid.
MAP mot oss. Vi versus dem.
Ett slag blir ett helt slagfält. Ekande virvel.
Sjungande kagge. Otight beat.
Slaget är förlorat. Och allt radium vill stanna.


Du har bra läkekött.

Nio. Det är ni.
Hjärtklappning och sms i en stöt. Allt på en gång.
Fullkomligt och helhjärtat, i en mening.

Bara en massa massiv massa. Kluster av ord.
Har inget att säga, men kan inte nej:a.
Vill okej:a, vi kan endast hej:a.
Hal snömoddslask; dags att väja!

Nio. Det är ni.
Fortsättning följer...


fiktion fusion fission friktion fikon frizon freak on, vill du fika?