JZS.

Hiroshima bombing tonight; Nagasaki tomorrow
The innocent japs lay dead on floor and the allies will win this second world war
Today we have weapons and guns; not as cold as it were for the huns
The muslims called it jihad, as they were slaugthered in the desert mud
Now we are dead as Dillinger
Cannot afford the girl; that suffered and gave her soul for her house blown to big black hole

They fought for their religion too, but we fight for nothing...

Many years ago, we started fighting
Didn't we know then what we know now
Oh, we are still dumb

We conquered each others for the land of our mothers
Bonaparte, Cortez and Churchill; it wasn't their will
We still kill

Minus tretton gör inget.
Man bara åker ändå.
Hade man aldrig nämnt det hade man aldrig tänk på det.
Nu låter vi psyket kyla ner oss istället för kylan.
Låt kylan kyla ner istället.
Spatsera in i varmare rum, njuta varma örter i varmt varmvatten, värma mig med dig bland varma väggar, vilja värma dig från onsdag till fredag men då värmer du dig nån annanstans istället.

Du är liksom som en värmeväxlare. Som att gå genom dig eller bara vara med dig; ger värme.

Tur att du inte är som en fabriksbyggd värmeväxlare. För de måste man montera, lyfta med travers, hänga plåt i, dra ihop med domkraft, på med bultar, spänna åt, fixa skruvhål, sätta fast lock, vrida på vattnet, reglera, inspektera, grönmärka, packa ihop, utlämna. Blir det fel nånstans på vägen är det bara att börja om. Från början.
Detta var sommaren i M2. Det var tightening bolt, travers, L-plåt, H-plåt, titanplåt, jävligt dyr plåt, det var maskinen Bosse, det var kafferast och ciggrast och tatueringsjämförelse, det var manlighet och kvinnlighet och ingen ledighet, det var tidiga morgnar och sena kvällar, det var bearnaisesås och gemenskap, stålhätteskor och skyddshandskar och öronproppar och armskydd och rejäla brallor, knivar, hammare, nubb, skyltar, plastlock, klistermärken, pallar, EU-pallar, betonggolv, övertid, extratid, dötid, slötid, arbetstid, sätt i nyckeln och vrid, ta moppen hem och sova, dock ingen frid. För dagen därefter började det om igen- livet på Holmängen och dess stora fabrik.

Det är tur att du är en mänsklig växlare. En riktig värmeväxlare.
Förut var jag kall i luftstrupen, nu är den hes. Det är du som bränner.
Fortsätt med det.


Tänt var det här! Vad är det som har hänt? Denna tragik är från vapnet sänt?
Hans huvud är helt omvänt!

Dom jävlarna ska skjutas.
Dom fiskarna ska lutas.
Dom bankmännen ska mutas.
Dom ryggarna ska kutas.
Dom vägarna ska rutas.
Dom läpparna ska putas.
Dom bilarna ska tutas.


Flaco con gafas o hombre con bigote?

Krocken. Man dör.
Bilen. Fortsätter åka i samma hastighet.
Mänskan. Är den samma fast annorlunda.
Dör du sen igen. Åker man tillbaka en dimension.
Post-glöggkväll. Givande bilturer och smarta drag.
Los Casanovas. Fixar liksom världens hypotes.
Hypotesen. Så är den.
Det är den smartaste filosofin någonsin.
Att man inte tänkt på den tidigare.
Kirkegaard borde ju insett.
Grünewald borde målat något.
Kaffebönan är röd innan den blir svart och sen rostas och sen blir den förd och sen blir den mald och sen blir den varm och sen kaffe och jag blir förförd. Skakad, inte rörd. Eller störd.
Kim Larsen versus Sanne Salomonsen.
2 kilo salt versus 200 kilo salt.
Killarna versus tjejerna versus blandning.
Aldrig mer poetiskt. Alltid fortsätta dada, surra, ruta, ge intryck och uttryck. Det finns inget att tänka på.
Man behöver inte känna surrealismen för att använda den. Man bara gör.



[nu ska jag sjruva ytab att rturra oå tabngfenterna,. flrsråe ni nåfor C DERT JAGF SKRIVER?
jag fortstääter. i swn duL ULKCWENA APÅE, Eakr ixh idleakexäkxj hB GÅPE,
DETTA BALLAR NU. CI SAWA-]


"Det blir inget med det."

Ända sen början har det gått utför.
Vi kan inte sakta ner nu
Hur vi än gör, kommer jorden gå under.
Och det är snart.
Bakterier blir mer toleranta, växthusgaserna fler, folk mördas.

Både människan och jorden går under snart.
Vi ska vårda världen som en människa. Men hur vårdas människor?

Varför tror jag att världen ska gå under?
På grund av allt det här.
Om femtio år är allt mörkt och jorden är en dystopi.
Och vi som drömde om paradiset.
Vi skaffar bara större bilar, större hus och byggnader, större företag.

Fast att vi kämpar med miljömärkning, rättvisemärkt, ekologiskt, miljövänligt, regler.
Alla bryr sig men ändå gör vi inget åt saken.
Som en vän sa till mig. Jag är vegetarian och vi firar inte jul. Jag är emot det här med överkonsumtion och alla bara handlar hela tiden.

Första: vi skiter i det.
Andra: vi bryr oss mer än vi gör.
Tredje: allt blir bara varmare och det lurar jorden; snart är den kall.

 

Utkast till en debattartikel på engelska. Hur ska jag ta ställning till det här. Vad ska jag angripa och försvara.
Jag kommer byta ämne i slutändan. Så blir det.

För vi vill ju mer än vi kan och gör, det är ju uppenbart.
Låt marken vi står på bli lika gungande, fallande och sjunkande som Titanic fö nittioåtta år sen.

Snart är det vi själva som spelar avslutningssonaten och ni minns ju att det började som en skakning på nedre däck. Den skakningen sattes igång för länge sedan och tremolot har nu övergått i diminuendo...

 

Den kalle natta

Markens ljus skimrade idag och sken upp Wenersborg
på ett annorlunda sätt. Idag var det inte mörkt ute; det var mer en mix av gråskalor.
Man såg Mordor lysa igenom borta vid Wassbotn och Wenerns mest sydliga punkt var som en stor vit plan.
Det enda som skiljde den var farleden för de som ska passera Karls Grav.

Mörkertid, när man följer Fru Elisabeths Promenad, tror man dels att man är en poet och en celebritet.
Broarna mellan gruset och korset mot viken och vågen mot stenen och båten i isen och lyktan mot marken.
Morgontid, när man följer samma promenad, känns det ännu mer.
Dimman över bukten och funkishuset i en slags horisont och skogen på andra sidan och tåget som far.
Det är inte vackert heller, det är.

Ordet lyx ska inte få finnas.


"God is always on our side, cause we invented him." -David Sandström