Det fine fjället

Hemma i Slow City är man antingen på Mejeriet eller tittar på Costellos "The Juliet Letters" på Vänersborgs Folkets Hus. Eller så är man på Lipz.

Jag sitter i en stuga efter dag fylld med femton minusgrader, alpint, längdåkning (på teve och i spåren själv) och musikalplugg.

Det är schmalt gött att hänga i fjällen.

God natt.

Återkomst (läs: jag skriver lite igen)

"Damn, I love you." Hur kan man skriva nåt sånt?
Jag sitter i min fjällstuga och vittrar efter din hud.
Känner mig som Lundell i "Sömnen" när han reser till Östersund (eller Åre?) och dricker vin och lyssnar på skivor med sin tjej. Känner mig som en Marcel Proust som avskärmar mig från världen för stt skriva ett magnifikt verk.
Känner mig som en avdankad och utbränd vanlig människa som behöver lugnet och harmonins stilla bris över sig för en vecka, eller som vilken vanlig författare som helst.
Jag vill varken kalla mig författare eller utbränd men sliten tonåring i behov av stillhet och sömn passar lagom bra in just nu. En trött tonåring som behöver komma till ro och göra klart ett projektarbete som bör vara klart inom tre veckor. Bör avlsuta nu för att försöka skriva något vettigare. Något dystopiskt som hör min berättelse till.

Efter två månader av konstant arbete, marknadsföring, slit, rep, mailande, fotande och redigerande har nu klimaxet nu äntligen nått sin topp. Spelningen gick utomordentligt och vi fick sålt alldeles för många skivor (T.A.C.K. för det!) och allt var riktigt fint. Synd bara att jag inte hann uppfatta allting förrän efteråt.
Jag drabbades av feber och förkylning dagen efter. Inte så konstigt med all hausse inför denna dagen.
Det var det nästan värt, vill jag tro.



Sailing northeastsouthandwest, cold hands on a dead man´s chest.

Det är mycket nu. Så säger inte du.
Du gör, jag kör
med mig själv
Låter dock inte jävla mongo till sjuksköterska
tro att hon vet bäst.
Hon fick nog behörigheten i ett flingpaket
vanlig tes att säga, den med flinpaketet alltså
den funkade in även här.
Varför vara sur när en människa
hon aldrig tidigare hört eller sett
talar med henne i telefon.
- Tvätta händerna ofta.
- Drick mycket vatten.
- Vila mycket.
- och abslolut ingen träning.
Låt mig bara komma in och få lite medicination så är biffen löst, hur svårt kan det va?
Så sa även Bengtzing.

Att vara en motsägelse i sig själv är inte bra.
Det blir svårt för andra att tyda då.
Man röstar inte blått, rött eller grönt!
Man röstar för ett land som kan bli skönt.
Man röstar inte på en färg, det är ju rasistiskt
varför tar inte nåt debattprogram upp det här?
för det heter ju rullstolsburen och inte bunden.
pedagog och inte lärare.
institution och inte skola.
skelögd och inte bibliotekarie.
Anne-Marie och inte "hon i köket..."
tjötrövarnas mästerskap och inte klassråd.
raka rör och inga motsägelser.
det är alltid bättre att förespråka om något du har att språka för
istället för att språka om något som är före ditt språk.

Avslutar med att undra.






"varför skriver du så här? om inte du själv förstår, hur ska då någon annan förstå?"
"man behöver inte förstå; bara läsa det som står och inte glömma det man vill
komma ihåg."



Vi är varandras andra händer hela tiden

Vi har överlagt i flera veckor nu
Om alla olika saker
Typsnitt, storlek, färger, placering, bilder, ord, texter...
Vi är som den andres andra hand.

Tack för det. Det är bra att vara två om en sak (läs: fler, fler, fler saker)



Bilden talar sitt tydliga språk. Välkomna!

RSS 2.0