Allt jag vet är att jag smälter ner till ingenting. Det enda jag kan hoppas på är att det finns någonting kvar av mig om Herren någonsin lyckas bryta förtrollningen.
Jag skriver massa nya riff hela tiden, men vet inte var jag ska lägga dem.
Skriver en massa nya melodier men hittar ingen melodi att sjunga till.
Slår så hårt på strängarna för att jag älskar det så mycket.
Vill slå nu, men mina föräldrar ligger och sover.
Vill skriva så många texter, men på engelska eller svenska?
Väntan är en dygd, som förklarades här i anteckningsblocket för länge sedan.
Att spela gitarr och skrika till är en dygd.
en rapport klar,
en vecka kvar,
all tid i världen jag har.
men all tid, den bara far.
Skriver en massa nya melodier men hittar ingen melodi att sjunga till.
Slår så hårt på strängarna för att jag älskar det så mycket.
Vill slå nu, men mina föräldrar ligger och sover.
Vill skriva så många texter, men på engelska eller svenska?
Väntan är en dygd, som förklarades här i anteckningsblocket för länge sedan.
Att spela gitarr och skrika till är en dygd.
en rapport klar,
en vecka kvar,
all tid i världen jag har.
men all tid, den bara far.
knack knack knack; är jonas hemma?
Chillar mest, skriver inte ens. Chillar mest, vilar inte.
Att vakna kvart över tio, resa sig, grabba tag i handduk kalsonger byxor och älg-tshirt, vandra en kort väg till närmsta dusch, gå in, stänga dörren, inse kvickt att handtaget faller ut på andra sidan, inse att man sitter fast, inse att man får vänta en stund, känner en tyngd, tar och duschar, duschar lite längre idag "jag har så gott om tid", sen ställa sig, titta ut genom fönstret, se kvinna som skakar mattor, se bilar som far förbi, se tyskar promenera på gatan, se de åtta höga tornen från den lilla stadens stora bryggeri, efter en dryg timme; sitter fortfarande fast på tredje våningen, inte en chans att hoppa ut och sedan gå in genom köksdörren, hade det varit första våningen kanske... att se två äldre tyskar påta i trädgården och sedan vinka till mig, "do you speak english?", att sen bli räddad av den äldste tysken, mannen, som säger att "there's missing a nail, i will fix it when i come back", att på kvällen upptäcka att denne gamling lagat handtaget och att någon nu inte behöver fastna på toaletten mer...
att stänga in sig själv i en bubbla blir ensamt.
när man sedan kommer ut ur den blir allting mycket mer stressat eftersom man ligger så mycket tid efter. som att äta frukost till exempel, det har man inte tid med, inte ens att borsta tänderna faktiskt. man får skynda sig över gatan och in i bilen och sedan möta de andra vid en skola i mellersta hessen.
"vi delar alla samma öde"
Att vakna kvart över tio, resa sig, grabba tag i handduk kalsonger byxor och älg-tshirt, vandra en kort väg till närmsta dusch, gå in, stänga dörren, inse kvickt att handtaget faller ut på andra sidan, inse att man sitter fast, inse att man får vänta en stund, känner en tyngd, tar och duschar, duschar lite längre idag "jag har så gott om tid", sen ställa sig, titta ut genom fönstret, se kvinna som skakar mattor, se bilar som far förbi, se tyskar promenera på gatan, se de åtta höga tornen från den lilla stadens stora bryggeri, efter en dryg timme; sitter fortfarande fast på tredje våningen, inte en chans att hoppa ut och sedan gå in genom köksdörren, hade det varit första våningen kanske... att se två äldre tyskar påta i trädgården och sedan vinka till mig, "do you speak english?", att sen bli räddad av den äldste tysken, mannen, som säger att "there's missing a nail, i will fix it when i come back", att på kvällen upptäcka att denne gamling lagat handtaget och att någon nu inte behöver fastna på toaletten mer...
att stänga in sig själv i en bubbla blir ensamt.
när man sedan kommer ut ur den blir allting mycket mer stressat eftersom man ligger så mycket tid efter. som att äta frukost till exempel, det har man inte tid med, inte ens att borsta tänderna faktiskt. man får skynda sig över gatan och in i bilen och sedan möta de andra vid en skola i mellersta hessen.
"vi delar alla samma öde"
Gående hänvisas till andra sidan
Nu är mitt verk klart (läs: projektarbete). Det svåraste för tillfället är att namnsätta skiten...
Om någon är sugen på att läsa en invecklad och konstig berättelse om en fiktiv framtid är det bara att höra av sig!
Jag behöver läsare som er för min resultatdel i rapporten.
Titelförslag till berättelsen behöver jag också för den delen!
Som sagt; tveka inte för att höra av dig! Alla är välkomna att läsa.
Ni får rata eller hata, kanske till och med gilla eller tycka om det...
Om någon är sugen på att läsa en invecklad och konstig berättelse om en fiktiv framtid är det bara att höra av sig!
Jag behöver läsare som er för min resultatdel i rapporten.
Titelförslag till berättelsen behöver jag också för den delen!
Som sagt; tveka inte för att höra av dig! Alla är välkomna att läsa.
Ni får rata eller hata, kanske till och med gilla eller tycka om det...
in english we all feel a bit more greedy and great
next week; leaving for germany
me, the boice and danny
will be great, we'll not go to bed at eight
we're gonna endure the night
until late
up in the morning, and then; sing!
leave for savanne, don't forget manne!
back in hometown at least
start rehearsing with beauty
and the beast
after a week or two
let's have a great feast?
that's just predictions,
of my own visions.
will be nice, oh, scheiss(e)!
success, when the curtain... goes... down.
me, the boice and danny
will be great, we'll not go to bed at eight
we're gonna endure the night
until late
up in the morning, and then; sing!
leave for savanne, don't forget manne!
back in hometown at least
start rehearsing with beauty
and the beast
after a week or two
let's have a great feast?
that's just predictions,
of my own visions.
will be nice, oh, scheiss(e)!
success, when the curtain... goes... down.
Insomnia och dystopia
Förra inlägget kändes lite väl makabert...
Allt var påhitt, jag hoppas ni förstod det.
Jag sitter här i mitt rum och har som vanligt drabbats av de två virusen som jag ständigt lever av och efter; insomnia och dystopia.
Jag vill inte sova och jag vill läsa, titta, se, höra allt som är någorlunda dystopiskt.
Läser på hemsidor, skriver eget, ser på filmer, analyserar och jämför. Det är nog ett intresse, är jag rädd.
Att roas av hur folk ser en dålig, förstörd eller alltför väl diktatoriskt styrd framtida värld är intressant. Allt är endast fantasi och påhittade pre-visioner dock.
Hur bilarna rör sig, hur vampyrer beter sig, hur allt ter sig, hur allt har gått.
Det kanske är bättre att vara lite buddhistisk nu... Ta vara på dagen och nuet:
Gå och lägg dig, Strömberg.
Som min far en gång sa (läs: idag): "Jag ser bara åt ett håll... och det är framåt."
Allt var påhitt, jag hoppas ni förstod det.
Jag sitter här i mitt rum och har som vanligt drabbats av de två virusen som jag ständigt lever av och efter; insomnia och dystopia.
Jag vill inte sova och jag vill läsa, titta, se, höra allt som är någorlunda dystopiskt.
Läser på hemsidor, skriver eget, ser på filmer, analyserar och jämför. Det är nog ett intresse, är jag rädd.
Att roas av hur folk ser en dålig, förstörd eller alltför väl diktatoriskt styrd framtida värld är intressant. Allt är endast fantasi och påhittade pre-visioner dock.
Hur bilarna rör sig, hur vampyrer beter sig, hur allt ter sig, hur allt har gått.
Det kanske är bättre att vara lite buddhistisk nu... Ta vara på dagen och nuet:
Gå och lägg dig, Strömberg.
Som min far en gång sa (läs: idag): "Jag ser bara åt ett håll... och det är framåt."
Delar ur ett projekt.
"Hjärtat hade skrumpnat, lungorna tätats igen, magen sönderrutten, armarna hade brutits av vid armbåge och handled och musklerna förtvinade. Hans hjärna sögs sakta ur honom som en tromb och trombos bildades bland vener. Naglarna bröts av, huden torkade ut, håret slets, fötter skakades vid varje steg och vid varje hopp trycktes torson ihop litet mer. Hans ständiga hosta, vilken inte är unik bland oss nu, gjorde att blodet la sig i munnen som han sedan spottade ut var än vi vandrade.
Tänder var sönder, ögon utrivna, känsel och lukt slut. Levern kollapsade, njuren krackelerade, tarmarna rasade samman. Hans schizofrenia och ständiga inhalerande av syrefattig luft var bara något i mängden. Hans mardrömmar och psykotiska blick var inte något han plågades av.
Han ansåg sig själv stark, han sov aldrig, han behövde inte vila.
Han åt inte, han betraktade sig som mätt. Han tuggade på annat som han fann."
En kort del ur ett blivande projektarbete. Håll till godo, typ.
Tänder var sönder, ögon utrivna, känsel och lukt slut. Levern kollapsade, njuren krackelerade, tarmarna rasade samman. Hans schizofrenia och ständiga inhalerande av syrefattig luft var bara något i mängden. Hans mardrömmar och psykotiska blick var inte något han plågades av.
Han ansåg sig själv stark, han sov aldrig, han behövde inte vila.
Han åt inte, han betraktade sig som mätt. Han tuggade på annat som han fann."
En kort del ur ett blivande projektarbete. Håll till godo, typ.
