knack knack knack; är jonas hemma?
Chillar mest, skriver inte ens. Chillar mest, vilar inte.
Att vakna kvart över tio, resa sig, grabba tag i handduk kalsonger byxor och älg-tshirt, vandra en kort väg till närmsta dusch, gå in, stänga dörren, inse kvickt att handtaget faller ut på andra sidan, inse att man sitter fast, inse att man får vänta en stund, känner en tyngd, tar och duschar, duschar lite längre idag "jag har så gott om tid", sen ställa sig, titta ut genom fönstret, se kvinna som skakar mattor, se bilar som far förbi, se tyskar promenera på gatan, se de åtta höga tornen från den lilla stadens stora bryggeri, efter en dryg timme; sitter fortfarande fast på tredje våningen, inte en chans att hoppa ut och sedan gå in genom köksdörren, hade det varit första våningen kanske... att se två äldre tyskar påta i trädgården och sedan vinka till mig, "do you speak english?", att sen bli räddad av den äldste tysken, mannen, som säger att "there's missing a nail, i will fix it when i come back", att på kvällen upptäcka att denne gamling lagat handtaget och att någon nu inte behöver fastna på toaletten mer...
att stänga in sig själv i en bubbla blir ensamt.
när man sedan kommer ut ur den blir allting mycket mer stressat eftersom man ligger så mycket tid efter. som att äta frukost till exempel, det har man inte tid med, inte ens att borsta tänderna faktiskt. man får skynda sig över gatan och in i bilen och sedan möta de andra vid en skola i mellersta hessen.
"vi delar alla samma öde"
Att vakna kvart över tio, resa sig, grabba tag i handduk kalsonger byxor och älg-tshirt, vandra en kort väg till närmsta dusch, gå in, stänga dörren, inse kvickt att handtaget faller ut på andra sidan, inse att man sitter fast, inse att man får vänta en stund, känner en tyngd, tar och duschar, duschar lite längre idag "jag har så gott om tid", sen ställa sig, titta ut genom fönstret, se kvinna som skakar mattor, se bilar som far förbi, se tyskar promenera på gatan, se de åtta höga tornen från den lilla stadens stora bryggeri, efter en dryg timme; sitter fortfarande fast på tredje våningen, inte en chans att hoppa ut och sedan gå in genom köksdörren, hade det varit första våningen kanske... att se två äldre tyskar påta i trädgården och sedan vinka till mig, "do you speak english?", att sen bli räddad av den äldste tysken, mannen, som säger att "there's missing a nail, i will fix it when i come back", att på kvällen upptäcka att denne gamling lagat handtaget och att någon nu inte behöver fastna på toaletten mer...
att stänga in sig själv i en bubbla blir ensamt.
när man sedan kommer ut ur den blir allting mycket mer stressat eftersom man ligger så mycket tid efter. som att äta frukost till exempel, det har man inte tid med, inte ens att borsta tänderna faktiskt. man får skynda sig över gatan och in i bilen och sedan möta de andra vid en skola i mellersta hessen.
"vi delar alla samma öde"
Kommentarer
Postat av: Anonym
syrr får klaustro....
Trackback
