JZS.

Vänta, något vackert.
Vänta, något som tål att väntas på.
Vänta är en grund.
Vänta är värdefullt.
Väntan är inget som ska ratas.
Vänta in väntetiden och vänta ut den.
Vänd väntan ut och in.

Vad det väntas.
Väntas inget.

Att invänta är inget negativt.
Så talar en mogen.
Vänd den upp och ner och sen tillbaka igen.
Att vänta görs för ofta och i fortsättningen också...
Vänta inte på svar; ta väntan och gör till svar.
Så talar en mogen.


Att vänta är något han inte gör.

Borde verkligen inte sitta här.
Ska ju vara i skolan klockan åtta.
Vila är något man tar.
Är dålig på att ta.

Förlåt att jag brusade upp.
Nu åker du och jag härifrån.
Letar upp den där killen
och så dödar jag honom.

Inte mina ord. Någon annan.
Borde verkligen inte sitta här.
Ljuger som en charlatan.
Drar skämt som en harlekin.
Särskriver inga ord.

Saknar vinter. Saknar sommar.
Vill kunna vara vaken en hel natt, driva runt, bada naken, äta korv, åka fram och tillbaka, återvända, vara med om något, låta någonting ske, köra bil en hel natt, vandra runt i gamla lokaler.
Saknar framtiden. Saknar nutiden.

Är du där? Vi möts på mitten.
Hör av mig. Med ryggarna åt fel håll.
Oss och ni och de. Vandra med händerna.

Borde verkligen inte sitta här.
Borde verkligen inte köpa mer.

Stopp! På Edsgatan.
Stanna! Vid en velociped.
Upp! Cykla vidare.
Inse! Det går ej.
Du borde inte sitta där.


Vi kan väl flytta till Madrid ihop...? Du dansar, jag lagar mat. Jag rör vid dig, du bara dansar.

Återvända är när man kommer tillbaka till något.
Volver betyder samma sak, på spanska.
Re betyder åter, men på latin.

Vad betyder då revolver?

Att åter återvända.
Eller återvända efter åter ha vänt.
Att återvända en gång till fast man redan återvänt tidigare.

Att åter återvända är ett vapen.
Något som kan skapa död och sedan åter vara hos sin avlossare/avsändare och sedan vara tillbaka igen.
En revolver som skjuter likt vinden och tar cirkeln vidare. Rysk roulette, finsk sommarsoppa, thailändsk chang och singha, engelska vito, svensk snurre, dalsländsk onykterhet och nej till kaffe, datoriserad dissonans, wenersborgskt regn, manlig vänskap och humanistisk sång över kärleken. Allt blandas och ges av oss.
Ord förvillar. Språk är outgrundligt. Allting hör ihop, utom baskiska.

Jag kan inte gå tillbaka till något,
har inget att återvända till.
För att jag aldrig har lämnat det.


Revolvermannen från Pilkington, som alltid återvände och kom tillbaka ännu en gång.

Det är för sent för memoarer.
Något man kan minnas.
För sent för trötthet.
Något man kan rata.
För sent för mat.
Något man kan äta.
För sent för att tro att man är full; full på vad?
För tidigt att ge en prognos av det ostadigt ihållande väderomställningarna
och dess starka vindbyar från nordöstsydväst.
För sent för att ringa någon mitt i natten och tro att man ska väcka dig.
Speciellt när du redan är vaken och bara vill att man ska komma till saken.
För sent för att tro att någon svarar på andra sidan linjen.
På tok för sent för att passera linjen.
Linjen är redan bruten.
Sedan länge har den varit knuten.

Sociala nätverk fördröjer alla. Det är nog fenomenet som gör det.
Något så intressant som den första andra/ande-världen. Den värld som anses komma först idag.
För sent för förändring.
Maskinerna är mer än bara våra vänner.


För sent för jordbruk. För tidigt för utopiska rymdsamhällen.

Känns som att det finns en historia att skriva om, en historia att berätta.
En historia som någon har förtäljt och som sedan ska förtäljas vidare.

En historia om något så viktigt att det inte får falla i glömska.
Något som kan bli historiskt.
Finns det verkligen ingen historia att berätta.
Det finns den om de som träffades och samtalades.
Den om det som inträffade och försakades.

Här finns i alla fall ingen historia att berätta så du kan lika gärna ta dig vidare.
Ta nästa. Ta in på fiket, ta en kaffe att ha på vägen, stanna till, vänta in en vän, ta en fika ihop med den
Gå sen ut igen, gå tillsammans i regn, se i fönster, mönster.
Ring sen igen. Där har du nåt.

Fimpa röken i snön och spotta snusen i brunnen.
Imorgon är det grus igen och dubbdäcken är överflödiga.
Mockasiner och stövlar och pälsar kan lätt bytas ut.
Elementen kan stängas av.

Det är oktober, den tjugoförste.
Vintern kommer sen.



Fågelskådaren bakom hotellet vid vägkanten. Den sommaren år 2008.

Tänk att ni vandrade den grusvägen.
Var tog den tiden vägen?
Tog en promenad med hunden.
Mellan trädkronorna, dungar, sjö i lunden.

Tänk att ni skapade element
och att de blev varma.

Shit. Tänk att det verkligen skedde...
Rörliga bilder tar mig ett år tillbaka i tiden.

Inget är oförändrat. Allt är förändrat.
Bara frisyren är ny.

vandringen mellan korsvägen och centralstationen
var första gången jag pratade med dig
och då hade vi ändå känt varandra i ca fyra år

I played on my guitar, I had a cigar
in my hand, it was like sand.

I'm made of decisions, you know it too well.
I heard you yell about your best-sell.
Cause you are a writer and I'm your best friend.

JZS, december 2006.
Lika opassande som det var då är det passande idag.
Den ljusa stämman har bytts mot en allt mörkare.
Det som inte var musikalitet då är vacker dissonans idag.


Håkan?                                                               Dylan?



Boubacan, det gambianska fyllot.
De levde i misär och jag hörde stråkar.

We're in veins, you're too plain
We're ain't in rainbows, unhappy again

I found a way, they found a way
We found a way to find the way

Mr. Presentwriter you should get to know you're imperfect
I've talk to the good ol' wise Professor Tempus
He's always there when you ask about past-time

We're dots on a world map
Dots from the sky
We're lightning spots being watched
We're fictions viewed from God
We're history frames in an undone book
Well, that's for us something new
Or something we knew?

We talk about weather, we talk about sports
We're in the courts, judged for homicide
Commiting suicide and genocide
We think we're illuminate, but we love hate

We vaccinate, but we're too late
We're filthy like a hick, and we are sick
We need the cure, we're the flue
We flue this world, we infect our own Earth


Our fingers are made of dead skin cells
Dust, insanity - a growing purgatory with non-alarming bells

Broken nails with lambency and ruffled features
From reality to christianity by immunity

In this box, pondering 'bout legacy
The thinking mankind is deputy...

We're going up for Hell
We're reaching low for today
See it all, through x-ray

I'm looking for my brother
He's getting no further
We're standing here forever

I've got a radium heart
Five thousand years to meltdown
You can see, right through me

I am all false
We're all, all false
We're all falling down

We're not vital
We're going mortal
We're going post ultima

Det räcker så.