Skåda fåglar kan man inte göra nu...


Känns som att det finns en historia att skriva om, en historia att berätta.
En historia som någon har förtäljt och som sedan ska förtäljas vidare.

En historia om något så viktigt att det inte får falla i glömska.
Något som kan bli historiskt.
Finns det verkligen ingen historia att berätta.
Det finns den om de som träffades och samtalades.
Den om det som inträffade och försakades.

Här finns i alla fall ingen historia att berätta så du kan lika gärna ta dig vidare.
Ta nästa. Ta in på fiket, ta en kaffe att ha på vägen, stanna till, vänta in en vän, ta en fika ihop med den
Gå sen ut igen, gå tillsammans i regn, se i fönster, mönster.
Ring sen igen. Där har du nåt.

Fimpa röken i snön och spotta snusen i brunnen.
Imorgon är det grus igen och dubbdäcken är överflödiga.
Mockasiner och stövlar och pälsar kan lätt bytas ut.
Elementen kan stängas av.

Det är oktober, den tjugoförste.
Vintern kommer sen.



Fågelskådaren bakom hotellet vid vägkanten. Den sommaren år 2008.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0