JZS.

"Hjärtat hade skrumpnat, lungorna tätats igen, magen sönderrutten, armarna hade brutits av vid armbåge och handled och musklerna förtvinade. Hans hjärna sögs sakta ur honom som en tromb och trombos bildades bland vener. Naglarna bröts av, huden torkade ut, håret slets, fötter skakades vid varje steg och vid varje hopp trycktes torson ihop litet mer. Hans ständiga hosta, vilken inte är unik bland oss nu, gjorde att blodet la sig i munnen som han sedan spottade ut var än vi vandrade.
Tänder var sönder, ögon utrivna, känsel och lukt slut. Levern kollapsade, njuren krackelerade, tarmarna rasade samman. Hans schizofrenia och ständiga inhalerande av syrefattig luft var bara något i mängden. Hans mardrömmar och psykotiska blick var inte något han plågades av.
Han ansåg sig själv stark, han sov aldrig, han behövde inte vila.
Han åt inte, han betraktade sig som mätt. Han tuggade på annat som han fann."

En kort del ur ett blivande projektarbete. Håll till godo, typ.