JZS.

Du är som snus.
Du ger mig ständiga rus.
Du smakar kryddigt och finns nära mina läppar.

Du är som cigg.
Du ryker av hetta och din doft stannar kvar i mina kläder.
Du glöder och under kall vinter blåser det förbannat starkt
så det är svårt att hålla fast dig.
Men du vill liksom inte slockna.

Du är som socker.
Något jag behöver varje dag för att fylla mina dos
och ge energi.

Du är som kaffe.
Något jag längtar till
och när jag insveper dig blir jag varm och hel igen.


Ditt foto

Vi är så taggade.
Fuck. Vi är farliga.
Vi kan dö när som helst.
En kopp kaffi, lite snus och snö skapar manlig glädje
och farliga turer.
Herregud. Lordsatan.

Man dör om röker,
man dör i vilket fall.


Felix Prix!

Behöver aldrig mer sakna.
Behöver aldrig mer längta.
Men behöver finnas till.

Tänker aldrig förlora.
Tänker aldrig vinna heller.
Men tänker spela lika.

Säger aldrig något.
Säger hela tiden något.
Men säger inget som skall tolkas
varken rätt eller fel.

Kaffe trycker mina ögon ut igen.
Kaffe fixar hjärnan från moll till dur.
Men kaffe förgör en i slutändan
inte för dryckens abstinensberoendeframkallning
utan för dess pris.

Linser gör allt suddigt
skapar omvärlden i ett oklart perspektiv
en synvinkel som från ett annat liv.

VILL LIKSOM skriva mer
TILL TYP alla och till fler!
CHILL BARA om det sker.
EPIC JÄZZ när man tittar ner, ser man mer, vad som sker, hon som ger, allt sker, hon bara ler, oh my dear, vill ha mer!

Våra läppar dras till varann
allt inom mig dras till dig eftersom jag är man
låter texter försöka men du kan
saliven rann, elden brann
etern försvann, kärleken är sann
vi vann

Magen dunkar, hungrar, slår
för både mat och sömn
men mest för att det finns något där inne som dras
till dig
som en magnet.


Älskog i en älgskog

Jag har länge tyckt att de döva borde höra.
Att de stumma borde ljuga.
Att de blinda skulle kunna blinka.
De halta skulle vara hela.
Man ska inte reta de som är feta.
Eller genom frestelser de tjocka locka.
Låta de blyga fortsätta smyga.
Och att de utåtriktade blir mer enkelriktade.

Låta de fattiga vara rika.
Och de ensamma känna lika.
Vilja ha monster in i nya mönster.
Och få de ljusskygga att kika genom fönster.

Födas in i en värld dominerad av tystnad. Där ingen och alla varken talar eller hör.
Känner vibration i en enda tom civilisation.
Inte kunna se, vill man det?



Det finns för få döva. Tänk att va som dom.

ge mig tretakt
ge mig all makt jag kan få

ge mig en pakt
ta all makt

du kan så denna jord
fylld av vrede, krig och mord
få den här ifrån
så den återuppstår

få något sagt
ta all makt

ge mig bas, ge mig dig



allt kallas ödesmarken
vi går som aporna; med händerna på marken

och kvalster under huden
som insekter under barken
är män på bergen
som fegisar, mattanter, slagverkare, alkoholister, hundar, kungar, frälsare, undersåtar, jägare, handlare, bröder, programledare, mattelärare, sjuka, botade, friska, dalmasar, valrossar, benknäckare, nördar, såna som springer för livet, unika, normala, vanliga, utstötta, oväntade, överraskade, chockade, vänta lite, nu fortsätter inget, som människor är djur i bur på en himlahiord fylld av natur, dag som natt, i ur och skur, telefonlur, busskur, betongmur, g-dur, mjölk som är sur, som ren är pur, men hur?
som kvinnor i kjol
som glasögonormar bländade av sol
alla vill till himlen
men men men
det kan vänta till sen
alla vill ha mer
så som lucifer
han varken ger
eller ler
han bara ser
att vi är så mycket mindre än vi trott.

Tretton brukar vara ett oturstal.
Kineserna bygger inte ens våningar på det planet.
Om två minuter är det inte elfte längre.
Tolfte är då kommen. Men ni är tretton.
Inte oturliga, bringer tur.

När allting väl smälter är det halare.
När allting väl brister är det redan dött lopp.
När allting väl är ute finns där ändå inget hopp.
Den kyla och is försvinner då ur din kropp.
Skogarna brinna ej; eldslandet ännu kalare.


"Schizofren ensamvarg gruppvåldtog sig själv" - Jesper Waldersten

- Vilken fin second hand-butik du har!
- Det är inte second hand.

Allting är så fint ute nu...
Men snön förstör.
Jag vill ignorera den, förstöra den, få bort den.
Vit kall massa som ingen vill ha, utom barnen på dagis som mamma sa.

Jorden är snart wasteland och inga hästar kommer finnas.
Alla rävar kommer vara borta. Endast en falk kommer flyga.
Ett krig kommer rasa mellan oss och fienden och det kommer uthärdas i femtusen långa år.
Och då är det bara halveringstid.
MAP mot oss. Vi versus dem.
Ett slag blir ett helt slagfält. Ekande virvel.
Sjungande kagge. Otight beat.
Slaget är förlorat. Och allt radium vill stanna.


Du har bra läkekött.

Nio. Det är ni.
Hjärtklappning och sms i en stöt. Allt på en gång.
Fullkomligt och helhjärtat, i en mening.

Bara en massa massiv massa. Kluster av ord.
Har inget att säga, men kan inte nej:a.
Vill okej:a, vi kan endast hej:a.
Hal snömoddslask; dags att väja!

Nio. Det är ni.
Fortsättning följer...


fiktion fusion fission friktion fikon frizon freak on, vill du fika?

Går ut i natten och vansinneskör. Har ingen destination, ingen plan.
Ringer dig, ringer en vän. Drar till min hemstads motstad och hämtar upp vännen. Vi tar en drive-in på Donken. Tjena, en cheese, en kanelbulle och en liten milkshake, vilken smak, skogsbär, var det bra så? Ja, tack.
Minusgrader ute gör att bilen kan kvaddas lättare i skarpa kurvor. Då ska man ta det lugnt. Växla ner och motorbromsa. Enkelt. Men bara kör, fortsätt framåt.
Att ensamt sitta i kupén och känna stolsvärmen och imman på rutorna. Känna ångesten över det antiklimax som infinner sig efter en händelserik vecka...
Inse hur bra man har det och hur dåligt man tar det.

Tänk om Ivar hade funnits. Hade jag varit den samme då?
Vem hade han varit? Som mig eller annorlunda?
Idag vill jag inte ha Ivar. Tänk om igen.
Tänk vad Ivar hade kunnat hitta på i dessa stunder.
Han ska få en huvudroll. Han ska bli som mig.
Ivar ska återigen få finnas. Jag ska ta tillbaka honom.



Vill inte vara offret. Jag gör mig själv till offret.
Jag var tvungen. I alla situationer.
Jag hade rätt, ni fel. Förstår inte vad det var ni tänkte på?
Jag "orkade" inte och blev "rädd" och "trött på". Det tyckte ni var löjligt.
Det är väl helt normalt när det känns som att allt vi pratar om är min bitterhet och er tröttsamhet. Vi känner väl för mycket naturlighet och självklarhet hos varandra.
Vi måste kunna leva mer genom lättsamhet och vår originella treenighet.





[Man måste lära sig nåt varje dag, nåt att inspireras av, nåt att bygga på, nåt att fundera på. Nåt som kan få en till utveckling, till nåt man vill. Såna dagar är varje dag.]

Varför ska allting vara så tydligt?
Det känns så kryptiskt och jag vill vara mystisk.
Men ni förstår ändå allt.
Ni är för smarta för mig och jag sitter ändå bara här själv, inte ensam, och tror att jag oövervinnerlig...


Man är inte unik och människan fortsätter förgöra sig själv, denna gång genom kaffe och cigaretter.


I väntan på vad då...? Låt det stå så, vill inte slå så, fortsätt gå på då, det är ok.




[Du doftar inte pizza, utan parfym.]

...

Här har ni honom. Som är lika ofräsch som gatorna.
Han som bär mössa, fett hår, en svettig tshirt, en unken gammal stickad kofta, smutsiga silvriga "nyårs"-byxor, svarta tofflor, dammiga kommuniststrumpor och fingrar doftande av metall. En gitarrists händer är hårda och döda celler hänger löst från topparna.
Dagens outfit är roligare att läsa om på andras bloggar, för här kommer ni inte få en tillhörande bild, varken prissummor, varken märke, varken inget.

Just nu undrar jag inte hur ditt rum ser ut. För det vet jag.
Men jag vill ändå titta in, tända värmeljuset, känna den vinterbonade filten och dess enorma värme och bredvid där se dig. För du fyller varje hålrum i min hjärna och knuffar ut resterande tankar.
Varför bor du där du bor och jag där jag bor... Milen emellan är för många och för långa.



Där jag inte känner till mer möter du mig med en ficklampa i mörkret...

Blogg-Julius vs. Vanliga Julius

Vem är vem? Var kommer världen ifrån?
Är det samma? Schizofreni?
Tänker de likadant men på olika tider under dygnets timmar?

Vad är skillnaden?
Frågan är vem han är nu.



Som att kyssas efter att ha ätit nån sorts vitlöksbaserad sås...
Som att kyssas efter att motparten (läs: medpartner) har insmörjt läppstift, läppcerat och läppglans på läpparna...
Som att jämföra tre olika kyssar och sen utse vinnaren...
Som att umgås och ta tiden ifrån...
Som att ses i regn som vanligt...
Som att vara Julius, densamme hela tiden men på olika sätt.

När vi gick in så var det mörkt ute.
När vi sedan kom ut två och en halv timme senare var det lika mörkt.
Fast klockan var en timme tidigare än den var när vi kom.
Vintertid är skönt mest för resan man gör bakåt i tiden.
Ingenting spolas dock tillbaka, ingenting återupplevs.
Men ändå känner man skillnaden. Som att bli yngre.
Som när morfar drack ur lejonbrunnen på Kreta och trodde att hans ålderdom skulle omvandlas till ungdom.
Som när femtiplussare skaffar rockfrisyr och motorcykel för att åter igen uppleva tonåren och den obefintliga revolutionen. Som när farmor slutade fylla år vid tjuåtta års ålder och är där än idag. Hon har firat den födelsedagen i snart ett halvt sekel. Som när jag vill åka tillbaka några år för att se mig, dig och alla andra igen ur en annan vinkel. Kanske ändra något.
Som när jag blir gammal; kunna berätta för de yngre om hur modernt allt var på min tid och varför jag fortfarande lyssnar på rock och pop och indie och punk och visor och även en del lite samtida musik.

Tur att det bara är klockan som vrids tillbaka i samband med övergången sommartid/vintertid och inte det redan sagda. Tur att vi fortfarande är i våra sinneslag och att människan fortfarande förgör sig själv.
Ordet kaos måste få finnas.


Bara falken, ingen indian.