Serenad om en hemstad, utan melodi

Vi satt vid älven en dag, du och jag
Du och jag, en vacker dag sa jag
Nä, nu får det va
Ha det bra, för jag drar och du blir kvar

Wenersborg, du är min sorg och Onsjö du är för slö

Gick tillsammans en natt.
Det var svart. Allt svart, åh, så svart.
Det var hennes födelsedag och hon sa "du måste dra".
Men jag sa "jag vill bara vara kvar!"

Wenersborg, du är min sorg och Onsjö du är för slö

Blåsut, du är helt slut
Öxnered, vad har du för fel?
Vassbotten, du är botten!

Mariedal, du är så kal
Vargön, åh du är inte skön
Vänersnäs, du är för "käzz"

Restad Gård, du är för hård
Skräcklan, du ser ut som fan!
Korseberg, du är för snäll

Ta och rym, Jack, och spring så långt du kan...


En vacker dag faller de mellan reglarna, fastnar och dör av svält. Det var det jag fick höra som grabb. Om råttorna och mössen.




[Driver fortfarande med livet... En dag blir jag en riktig rock'n'rolla.]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0