Om jag säger, vad säger du...

Här har ni honom. Som är lika ofräsch som gatorna.
Han som bär mössa, fett hår, en svettig tshirt, en unken gammal stickad kofta, smutsiga silvriga "nyårs"-byxor, svarta tofflor, dammiga kommuniststrumpor och fingrar doftande av metall. En gitarrists händer är hårda och döda celler hänger löst från topparna.
Dagens outfit är roligare att läsa om på andras bloggar, för här kommer ni inte få en tillhörande bild, varken prissummor, varken märke, varken inget.

Just nu undrar jag inte hur ditt rum ser ut. För det vet jag.
Men jag vill ändå titta in, tända värmeljuset, känna den vinterbonade filten och dess enorma värme och bredvid där se dig. För du fyller varje hålrum i min hjärna och knuffar ut resterande tankar.
Varför bor du där du bor och jag där jag bor... Milen emellan är för många och för långa.



Där jag inte känner till mer möter du mig med en ficklampa i mörkret...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0