Allt jag vet är att jag smälter ner till ingenting. Det enda jag kan hoppas på är att det finns någonting kvar av mig om Herren någonsin lyckas bryta förtrollningen.

Jag skriver massa nya riff hela tiden, men vet inte var jag ska lägga dem.
Skriver en massa nya melodier men hittar ingen melodi att sjunga till.
Slår så hårt på strängarna för att jag älskar det så mycket.
Vill slå nu, men mina föräldrar ligger och sover.
Vill skriva så många texter, men på engelska eller svenska?

Väntan är en dygd, som förklarades här i anteckningsblocket för länge sedan.
Att spela gitarr och skrika till är en dygd.


en rapport klar,
en vecka kvar,
all tid i världen jag har.
men all tid, den bara far.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0