Återkomst (läs: jag skriver lite igen)
"Damn, I love you." Hur kan man skriva nåt sånt?
Jag sitter i min fjällstuga och vittrar efter din hud.
Känner mig som Lundell i "Sömnen" när han reser till Östersund (eller Åre?) och dricker vin och lyssnar på skivor med sin tjej. Känner mig som en Marcel Proust som avskärmar mig från världen för stt skriva ett magnifikt verk.
Känner mig som en avdankad och utbränd vanlig människa som behöver lugnet och harmonins stilla bris över sig för en vecka, eller som vilken vanlig författare som helst.
Jag vill varken kalla mig författare eller utbränd men sliten tonåring i behov av stillhet och sömn passar lagom bra in just nu. En trött tonåring som behöver komma till ro och göra klart ett projektarbete som bör vara klart inom tre veckor. Bör avlsuta nu för att försöka skriva något vettigare. Något dystopiskt som hör min berättelse till.
Efter två månader av konstant arbete, marknadsföring, slit, rep, mailande, fotande och redigerande har nu klimaxet nu äntligen nått sin topp. Spelningen gick utomordentligt och vi fick sålt alldeles för många skivor (T.A.C.K. för det!) och allt var riktigt fint. Synd bara att jag inte hann uppfatta allting förrän efteråt.
Jag drabbades av feber och förkylning dagen efter. Inte så konstigt med all hausse inför denna dagen.
Det var det nästan värt, vill jag tro.
Jag sitter i min fjällstuga och vittrar efter din hud.
Känner mig som Lundell i "Sömnen" när han reser till Östersund (eller Åre?) och dricker vin och lyssnar på skivor med sin tjej. Känner mig som en Marcel Proust som avskärmar mig från världen för stt skriva ett magnifikt verk.
Känner mig som en avdankad och utbränd vanlig människa som behöver lugnet och harmonins stilla bris över sig för en vecka, eller som vilken vanlig författare som helst.
Jag vill varken kalla mig författare eller utbränd men sliten tonåring i behov av stillhet och sömn passar lagom bra in just nu. En trött tonåring som behöver komma till ro och göra klart ett projektarbete som bör vara klart inom tre veckor. Bör avlsuta nu för att försöka skriva något vettigare. Något dystopiskt som hör min berättelse till.
Efter två månader av konstant arbete, marknadsföring, slit, rep, mailande, fotande och redigerande har nu klimaxet nu äntligen nått sin topp. Spelningen gick utomordentligt och vi fick sålt alldeles för många skivor (T.A.C.K. för det!) och allt var riktigt fint. Synd bara att jag inte hann uppfatta allting förrän efteråt.
Jag drabbades av feber och förkylning dagen efter. Inte så konstigt med all hausse inför denna dagen.
Det var det nästan värt, vill jag tro.
Kommentarer
Trackback
